Benrangel av Stephen King
Någon gång då och då, kanske vartannat eller vart tredje år,
brukar jag läsa en rysare. Anledningen är väl att jag vill
se hur jag har det med min gamla mörkrädsla.
Hur som helst fick jag en Stephen King-bok av en god vänn,
och jag tyckte att det kunde vara dax. Som titeln antyder,
finns det gott om gamla benrangel som spökar i boken, och
en del riktigt läskiga sådana. Men jag blev ändå inte särskilt rädd,
trots det blev jag inte heller besviken. I stället fann
jag en massa andra kvalitéer i boken.
Det handlar om Mike Noonan, författare som efter
sin hustrus död drabbats av skrivkramp, och mardrömmar om
parets sommarställe: Saras Skratt. Efter fyra år av obearbetad
sorg, beger han sig dit och börjar åter
skriva, men det han skriver tycks vara ett
spökes sätt att medela sig med honnom. Spöket behöver hans
hjälp för att brfria en "liten figur" från ett annat spökes
förbannelse. Figuren heter Kyra, och blir en av dem som
ger Mike lite livsgnista igen. Mot slutet finns inga
spöken längre men det förflutna spökar alltid. Men Kyra finns kvar, och kanske,
kanske blir hon vad hon redan är, nämligen Mikes "lilla
figur", och kanske kan de hjälpa varandra att hålla det förflutnas
spöken i schack.
Ha det så trevligt!
 Visa ett boktips
Register
|